Orosanmälan

I FN:s barnkonvention anges barns rättigheter. Enligt konventionen ska barnets bästa komma i första rummet vid åtgärder som rör barn. I föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om vilka skyldigheter föräldrar har gentemot sina barn och den omsorg barnen har rätt till. Dessa bestämmelser och framförallt socialtjänstlagen (SoL) utgör grunden för socialtjänstens arbete med barnfamiljer.

I socialtjänstlagen står till exempel att socialtjänsten ska verka för att barn som bor i kommunen ska få växa upp under trygga förhållanden. Socialtjänsten ska, i nära samarbete med familjerna, se till att barn som inte har det bra får det stöd och det skydd de kan behöva. Om ett barn riskerar att fara illa på något sätt är socialtjänstens uppgift att bistå barn och föräldrar med råd, stöd, behandling och vård. Barnets bästa ska alltid stå i centrum vid bedömningen av vilka stödinsatser som behövs. Det innebär att socialtjänsten har en skyldighet att utreda barnets behov av stöd och skydd (11 kap 1 § SoL).

Huvudregeln inom socialtjänsten är att sekretess råder. Det betyder att den som tar kontakt med socialtjänsten inte behöver befara att uppgifter lämnas ut till obehöriga. Uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden är inte offentliga. De dokument som innehåller sådana uppgifter förvaras alltid så att obehöriga inte kan läsa dem. Däremot har man i de flesta fall rätt att se alla uppgifter i dokumenten som rör en själv.

När socialtjänsten får reda på att ett barn kan behöva stöd eller skydd är socialtjänsten skyldig att utreda barnets behov av detta. Denna utredningsskyldighet stadgas i 11 kap 2 § SoL.

Personal inom bland annat förskolan, skolan och sjukvården är enligt 14 kap 1 § SoL skyldiga att anmäla och lämna uppgifter till socialtjänsten när de i sin verksamhet kommer i kontakt med barn som de tror kan behöva stöd eller skydd. Dessutom uppmanas allmänheten att höra av sig till socialtjänsten om man tror att ett barn kan behöva hjälp.

Dessa bestämmelser är alla ett uttryck för den särskilda omsorg om barn och unga som är utmärkande för svensk lagstiftning.

Socialtjänsten ska göra sin utredning i nära samarbete med barnet och familjen. En utredning består främst av samtal mellan socialtjänstens personal, barnet och föräldrarna. För att få en helhetsbild tar man ofta kontakt med andra i barnets omgivning, t.ex. familjens nätverk, barnavårdscentral, förskola och skola. I undantagsfall kan dessa kontakter tas även mot vårdnadshavarens vilja.

En utredning ska slutföras inom fyra månader, om det inte finns speciella skäl till förlängd utredningstid.

Utredningen avslutas med att socialtjänsten gör en bedömning och fattar beslut om barnet och familjen ska erbjudas hjälp genom socialtjänsten och i så fall vilken hjälp.

Den person som berörs av beslutet (barnets vårdnadshavare och barnet om det fyllt femton år) ska få ett skriftligt besked där socialtjänsten motiverar sitt beslut.

Som regel är familjen och socialtjänsten överens om vilken hjälp barnet och familjen har behov av. Det kan vara stödsamtal, behandling i öppenvård och i undantagsfall placering utanför hemmet. Om socialtjänsten kommer fram till att ett barn behöver vård utanför det egna hemmet, men vårdnadshavaren (eller barnet själv om det fyllt femton år) motsätter sig detta, kan förvaltningsrätten besluta om sådan vård efter ansökan från socialnämnden.

Vård utan vårdnadshavarens samtycke beslutas av domstol med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Vid en sådan domstolsprocess får både barnet och vårdnadshavaren ett offentligt biträde, som oftast är advokat.

Stockholms stad är indelad i fjorton stadsdelar. Ansvaret för socialtjänsten i varje stadsdel ligger hos den politiskt valda stadsdelsnämnden. Det är stadsdelsnämnden som ansvarar för alla beslut och verksamheter som rör barn och ungdomar i stadsdelen.

I varje stadsdelsnämnd finns en stadsdelsförvaltning. Förvaltningens tjänstemän – socialsekreterare – gör barn- och ungdomsutredningar samt sköter alla kontakter med barn och familjer.

Förutom socialtjänsten finns andra myndigheter som bevakar människors rättigheter – länsstyrelserna, Socialstyrelsen och Justitieombudsmannen (JO).

Om du har fått avslag på din ansökan eller är missnöjd med beslutet kan du överklaga.

Din överklagan ska ställas till förvaltningsrätten men skickas till stadsdelsförvaltningen inom tre veckor efter att du fått beslutet. I din överklagan ska du beskriva vad du är missnöjd med.

Biståndshandläggaren bedömer om det finns skäl att ändra beslutet.
Om beslutet inte ändras på det sätt du begärt, vidarebefordras din överklagan omgående till förvaltningsrätten som prövar ärendet.

Efter dom i förvaltningsrätten har både förvaltningen och du själv möjlighet att gå vidare och söka prövningstillstånd hos kammarrätten.

Du har rätt att få hjälp och information från stadsdelsförvaltningen i samband med överklagandet.