Att förebygga drogproblem, kriminalitet och ohälsa ligger i allas intresse. Skadorna drabbar medborgarna och samhället på flera olika sätt: medicinskt, ekonomiskt, socialt och politiskt. Genom att arbeta preventivt på ett strukturerat sätt kan skadeverkningarna minska.

Många tycker att man bör rikta insatserna till barn och ungdomar som ju i de flesta fall inte har utvecklat några stora problem ännu. Det finns en förhoppning om att om vi bara berättar om riskerna med droger, osunda levnadsvanor och en kriminell livsstil för unga så kommer de avhålla sig från detta. Tyvärr har det visat sig att information om risker inte påverkar ungdomarnas riskbeteende i särskilt stor utsträckning. I vissa fall kan till och med sådan information vara kontraproduktiv, dvs skapa fler problem än den löser.

Stockholms stads utgångspunkter

Vi är ännu bara i början av att lära oss vilka faktorer som är mest betydelsefulla för att förebygga problem och ohälsa. I avvaktan på att kunskapen utvecklas så får vi försöka jobba med att samla erfarenheter från det förebyggande arbetet.

Några grundhypoteser som Stockholms stad utgår från är:

• Olika riskbeteenden samvarierar med varandra. Därför är det troligast att man lyckas förebygga om man jobbar brett, och inte med varje problemområde för sig.
• Det är antalet riskfaktorer (och frånvaron av skyddsfaktorer) som har den största påverkan på den individuella risken för problem. Därför bör man arbeta med insatser på så många områden som möjligt samtidigt.
  
• All erfarenhet tyder på att det är i vardagen som livsstilsfrågorna avgörs. Därför bör man undvika att jobba i tillfälliga strukturer och istället satsa på att utveckla de ordinarie verksamheterna.

Under de olika verksamhetsområdena finns mer detaljerade uppgifter om hur man bedriver kunskapsbaserad prevention.