I Projektet Matsis har sex olika samordnade system av trafiksignaler förbättrats i syfte att reducera utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid. Projektet är bekostat av Naturvårdsverkets Klimp och av stadens Miljömiljard.

Det är väl känt sedan energikrisen på 1970-talet att trimning av trafiksignaler är en kostnadseffektiv metod för att reducera bränsleförbrukningen. Och att reducera bränsleförbrukningen är exakt detsamma som att minska CO2-utsläppen.

I ett inledande skede gjordes det ett val av teknik. Adaptiv styrning (Spot) bedömdes som en lovande teknik, men som i dagsläget inte fungerar tillfredsställande. I stället valdes konventionell samordningsteknik.
 
Denna samordningsteknik innebär inte alls ren tidsstyrning. Adaptiva moment som fråntider, skänkning av starttillstånd och annat gör samordningen relativt adaptiv. I stället för omfattande och dyra mätningar ute på gatan gjordes simuleringar med Vissim. Simuleringarna gjorde främst för att få bra effektmått för minskade CO2-utsläpp och förbättrad framkomlighet, men simuleringarna har även använts för att testa och förbättra styrningen.

För samtliga sex områden finns den nya styrningen på plats ute på gatan och fungerar bra.

A25 o Klimp 12 Slutrapport_2009-01-30.pdf (1 211 kB)
A25 o Klimp 12 Matsis slutrapport Movea v 1.01.pdf (2 830 kB)
A25 o Klimp 12 Bilaga 3 Effektberkningar.pdf (8 kB)

Vid övning med handbrandsläckare har brandförsvaret tidigare mest eldat med petroleumprodukter. Genom miljömiljardsprojektet har Brandförsvaret fått möjlighet att byta ut den petroleumbaserade vätskan mot gasol. Detta förbättrar arbetsmiljön och minskar de miljöskadliga utsläppen.

Projektet har medfört en bättre miljö för servicepersonal, instruktörer, kurs- deltagare, brandpersonal och boende i närområdet samt inte minst för minskning av den påverkan som övningsverksamheten utgör för i framförallt mark, vatten och luft.

Den främsta miljöeffekten är en bättre förbränning med minskat utsläpp till luft samt att man nästan helt eliminerar risken för att förorenat släckvatten och läckage av petroleumprodukter ska infiltreras i marken vid utbildning och övning genom att vi renar utsläppen och tar hand om restprodukterna.

Resultatet blir förutom förbättrad miljö också att ge Brandförsvaret möjlighet att uppnå miljöcertifiering och därmed föregå som ett gott exempel för staden och bidra till en hållbar storstad.

A72 Slutrapport Extern brandskyddsutbildning - fast övningsanordning.pdf (198 kB)

Lars Annergård, 08-454 89 30, lars.annergard@ssbf.brand.se

Projektet innebar att införskaffa en mobil övningsanläggning med gasolanläggning för att kunna erbjuda brandskyddsutbildning till företag, skolor etc. som inte bidrar till miljöförstöring som den anläggning som används idag.

Tidigare genomfördes övningarna med petroleum (bensin och eldningsolja) i oljefat, restprodukter omhändertogs inte.

Syfte med projektet var att:

1. Övergå från petroleum till gasol (renare och effektivare förbränning samt fullt uppnådd brinneffekt omgående).
2. Rening av brännbara vätskor och släckvatten.
3. Bättre miljö lokalt för anställda, kursdeltagare och boende i närområdet samt globalt för vår gemensamma miljö.

Tack vare projektet sker nu alla externa övningar med gasol och vatten vilket ger få restprodukter och minimal miljöpåverkan.

A73 Slutrapport Extern brandskyddsutbildning - mobil övningsanläggning.pdf (191 kB)

Lars Annergård, 08-454 89 30, lars.annergard@ssbf.brand.se

Projektets mål var att utforma och uppföra ett bullerskydd, som även skulle fungera som ett visuellt och fysiskt skydd, framför Midsommarkransen, längs Nioörtsvägen mot Södertäljevägen, E4/E20. Att därmed sänka bullernivån längs Nioörtsvägen med mellan 2- 6 dB(A) med inriktning på en så stor sänkning som möjligt. Projektets syftade också till att att skapa en tystare, trevligare och säkrare utomhusmiljö i området.

Näringsidkarna längs Nioörtsvägen var emot att skyddet uppfördes eftersom de ansåg att det skulle försämra deras annonsläge. Bullerskyddet överklagades därför och projektet fick se på alternativa lösningar. Resultatet blev att projetket finansierade lågbullrande asfalt längs på- och avfarterna till E4 mot att Vägverket satte upp en skärm längs E4 rampen. Därefter har även skärmen längs Nioörtsvägen uppförts av projektet.

Mätningar i området visar en minskning av buller nivån på 7-8 dB(A). Målet bedöms därmed vara uppfyllt. Även syftet att skapa en tystare, trevligare och säkrare utomhusmiljö i området bedöms vara uppnått.

A 89, Slutrapport Bullerskydd i Liljeholmen inklusive bilaga 1

Anna Ambjörn Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning, 08-508 22 048, anna.ambjorn@stockholm.se

Projektet har syftat till att montera katalysatorer på brandförsvarets samtliga tunga, dieseldrivna, fordon. Enligt nuvarande regler för trafik i Stockholms miljözon så får endast fordon yngre än åtta år färdas där. Detta gäller tyngre dieseldrivna fordon som t ex räddningsbilar och stegbilar. Om en katalysator monteras så får bilarna trafikera miljözonen i ytterligare sju år.

Enligt tidigare rutiner så har katalysator monterat först när fordonet är på väg att passera åtta-årsgränsen. Anledningen har främst varit att ekonomiska medel har saknats för att montera reningsutrustning på hela fordonsparken på en gång. Tack vare medel från Miljömiljarden så har brandförsvaret kunnat göra en engångssatsning och utrusta samtliga tunga, dieseldrivna, fordon med katalysatorer och partikelfilter oavsett om de har uppnått åtta-årsgränsen eller ej.

Monteringen av reningsutrustning inleddes under 2005 och kommer att vara klart under 2006. Genom att brandfordonen kommer att köras under hela sin livslängd med avgasreningsutrustning, istället för bara de sista sju åren, så kommer utsläppen av skadliga ämnen till miljön att totalt sett minska betydligt jämfört tidigare praxis.

B13 Slutrapport Avgasrening för tunga dieseldrivna fordon.pdf (92 kB)

Göran Arredal, 08-454 87 24, lars.annergard@ssbf.brand.se

Projektet innebar att förbereda mark och göra en tätsäkrad plats för övning av rökdykning och brandsläckning med gasol.

Syftet var att minska miljöfarligheten i utsläppen av släckvatten och med gasol uppnå en bättre miljö för servicepersonal, instruktörer, kurs- deltagare, brandpersonal och boende i närområdet samt inte minst för minskning av den påverkan som övningsverksamheten utgör för i framförallt mark men också i vatten och luft.

Målet är att i nästa steg bygga en anläggning för övning av brandsläckning med gasol istället för fibröst material samt att sanera och täthetssäkra marken runt övningsanläggningen.

B14 Slutrapport Rökdykning och brandsläckning med gasol - markarbeten.pdf (173 kB)

Lars Annergård, 08-454 89 30, lars.annergard@ssbf.brand.se

Syftet med projektet är att öka cyklandet i Stockholms innerstad och vissa närförorter, för att förbättra miljön. Den geografiska avgränsningen för lånecykelsystemet har under projekttiden, 2006-2009, har varit Stockholms innerstad. Målen för lanecykelsystemet har varit att ha c:a 1500 cyklar i innerstaden och c:a 500 cyklar i närförorterna under 2009. Detta  har inte uppnåtts. Trots detta har antalet personer som lånat en cykel ökat för varje år. Under 2009 var antalet användare c:a 20.500 personer.

Antalet lån av cyklar har uppgått till c:a 350.000. Ökningen har till stor del berott på att öppettiderna på kvällstid utökats från kl. 18.00 till 22.00. Om man ytterligare skall öka antalet användare och lån måste projektet finna fler platser för cykelstationer. Detta kanske kan ske genom att försöka nyttja mer grönyta och parkeringsplatser. Antalet cyklar som finns i dagsläget i innerstaden är c:a 800 och 75 lånecykelstationer.

B66 Slutrapport Lånecyklar.pdf (464 kB)

Håkan Carlbom, 076-122 6326, Hakan.carlbom@tk.stockholm.se

Liljeholmsbron, Skansbron och Danvikstullsbron är tre öppningsbara broar mellan Södermalm och söderort, med sammanlagt ca 100 000 fordon per dygn. Broarna går över Hammarbyleden som förbinder Mälaren med Saltsjön. Drygt 7000 broöppningar görs per år. När någon av broarna måste öppnas skapas snabbt bilköer med ökad miljöbelastning som följd.

Syftet med projektet var att ta reda på om broöppningarna kan optimeras för att reducera miljöbelastningen utan att tillgängligheten för väg- och sjötrafiken påverkas.

Koldioxid: I Stockholms handlingsprogram mot växthusgaser var det första etappmålet att minska utsläppen av koldioxid från i genomsnitt 4,5 ton till 4,0 ton per kommuninvånare till år 2005. Beräkningar med utgångsdata från trafiksimulering visar att vägtrafiken till följd av broöppningar för de tre broarna ungefär genererar 700 ton koldioxid per år. Detta motsvarar mindre än 1 kg/kommuninnevånare.

Kväveoxid: Enligt Stockholms miljöprogram ska utsläppen av kväveoxider i Stockholm minska med minst 25 procent. Utgångsvärdet år 2001 var 3059 ton och målvärdet 2100 ton år 2006. År 2005 uppmättes 2160 ton, vilket ger att endast 60 ton återstår för att uppfylla målvärdet. Broöppningarna vid de tre studerade broarna ger upphov till ca 2 ton kväveoxider per år.

Slutsatsen är att potentialen för att minska utsläppsmängderna genom optimering av broöppning är så liten att Trafikkontoret inte har för avsikt att gå vidare med projektet i nuläget. Under projektets gång har det dykt upp idéer för att minska emissionerna och köerna. Några av dessa kan genomföras i Trafikkontorets ordinarie verksamhet, även om inte effekterna har studerats. Flera av idéerna bygger på förbättrad information till bilförare och båtfolk.

B68 Slutrapport Optimering av broöppning i syfte att förbättra miljön.pdf (133 kB)

Gunilla Langett, gunilla.langett@tk.stockholm.se

Projektets huvudsyfte är att på ett miljövänligt och trafiksäkert sätt ersätta det transportsystem för leverans av förbrukningsvaror som infördes av Simonsen hösten 2002. Avtalet med Simonsen löpte ut 31 oktober 2006. Utöver det närliggande behovet att säkra leveranser av förbrukningsvaror till Stadens verksamheter finns ett behov att effektivisera även övriga varuleveranser. Historiskt har varuupphandlingar även inkluderat avtal om leverans, s k fri leverans. Leverantören har ansvarat för leverans inom viss tid och kostnaden har täckts via ett generellt påslag på varupriset. Genom att Staden tar över ansvaret för transporterna kan kostnaden synliggöras samtidigt som transportlösningar bättre anpassas till Stadens behov. Ett transportavtal i Stadens regi öppnar även möjligheter att påverka fordonens beskaffenhet ur ett miljö- och trafiksäkerhetsperspektiv.

I praktiken har Staden två alternativ att ta ställning till.

1) Simonsens sortiment delas upp i flera upphandlingar och där respektive leverantör svarar för transporterna. I detta alternativ har staden begränsade möjligheter att ställa miljökrav på transporten.
2) Upphandlingen/upphandlingarna av varor sker exklusive transport varvid transport-lösningen upphandlas för sig. Detta alternativ möjliggör för staden att ställa direkta miljökrav på transporterna.

Kommunfullmäktige beslöt i mars 2005 att bifalla Stadsledningskontorets förslag enligt alternativ två.

B112 Slutrapport Miljöeffektiva varuleveranser.pdf (119 kB)

Stefan Nordin, 08-508 29 539, 070- 47 29 539, stefan.nordin@stadshuset.stockholm.se

Stockholms Hamn AB har under flera år aktivt arbetat med att på möjliga sätt minimera miljöpåverkan som hamnverksamheten har på miljön. Redan 1984 anslöts det första fartyget i Stockholm med landström. Sedan dess har många andra fartyg i olika hamnar anslutits med industrispänning.

Stockholms Hamn ansökte om anslag från Miljömiljarden i början av 2005 och beviljades medel i juni 2005. Projektets syfte och förväntat resultat var att utifrån praktisk erfarenhet kunna driva teknikutvecklingen vidare och samtidigt vinna erfarenheter om miljöeffekter av denna typ av el-anslutning. Tyvärr var det inte möjligt att ansluta fartygen med högspänning på grund av utrymmesskäl på fartygen samt att systemet skulle bli oflexibelt. Därför övergavs idén med högspänningsanslutning till att omfatta inkoppling med industrispänning.

Principen är ganska simpel, men installationen i sig är något komplext. Principen utgår ifrån att leverera industrispänning (0,69 V och högre) till fartyget och koppla in fartygets elsystem med landströmmen. Efter inkopplingen försörjs fartygets system såsom luftkvalité, kylsystem, ljus, etc. med landström och inte som tidigare med hjälpmotorerna, ”tomgångskörningen” är därmed borttagen under den tid fartyget ligger förtöjt i hamn.

För närvarande har två stycken fartyg blivit utrustade med möjlighet till elanslutning, det vill säga ett fartyg per dag ligger inne. Före installationen släpper fartygen ut 200 kg NOx och 12 kg SOx under 6 timmars liggetid och dag. Det är denna mängd utsläpp som har minimerats på grund av elanslutning av fartygen. På ett år har utsläppen reducerats med cirka 77 ton NOx och 4 ton SOx.

Trots att det inte var möjligt att elansluta med högspänning utan med industrispänning har projektet varit lyckosammt i form av reducerade utsläpp och buller. Kostnadsmässigt blev projektet 1.1 Mkr dyrare på grund av den ändrade förutsättningen. Totalkostnaden blev 3.6 Mkr med anslaget belopp från Miljömiljarden på 2.5 Mkr.

B155 Slutrapport Elanslutning av fartyg.pdf (88 kB)

Leif Kvick, 08-670 26 25,
070-770 26 25, leif.kvick@stockholmshamnar.se