Rätten till kommunal självstyrelse uttrycktes redan i Bjärköarätten från ca 1280. Då styrdes staden av ett råd och av kungens fogde. Styret har sedan utvecklats till en förvaltningsorganisation med 46 000 anställda som dagligen ger service till 755 000 invånare.

1200-1500-talet

I Stockholms stad hade staten stort inflytande och borgmästare och rådmän övervakades av kungens fogde. Rådet, som höll till i rådstugan vid Stortorget, var både ett administrativt och juridiskt organ, rådstugurätten.

Makten delades mellan tyskar och svenskar ända till 1471.Till borgmästare och rådmän valdes enbart köpmän. Från början fanns bara två heltidsanställda i staden: stadsskrivaren och bödeln.

1600-1700-talet

Under stormaktstiden förvandlades rådet till en ämbetsmannaledd magistrat med en kunglig överståthållare som högste styresman.

Förvaltning och domstolsfunktion skildes åt. Fyra borgmästarledda kollegier bildades: justitiekollegiet, politikollegiet, handelskollegiet samt byggnings- och ämbetskollegiet.

Staten grep fortfarande in i den kommunala verksamheten och lade sig även i valen till borgarståndet och tillsättandet av högre poster. Nytt rådhus blev från 1732 Bondeska palatset vid Riddarhustorget.

1862-

Statens makt inskränktes i 1862 år kommunalreform. Staden erkändes nu som självständig juridisk person med egen bestämmande- och beskattningsrätt. I början av 1920-talet fick Stockholm sin moderna "regering", borgarrådsberedningen, med säte i det 1923 invigda Stadshuset.

Dagens politiska organisation är i princip densamma. Nya kommunallagar har tillkomit: 1935, 1957, 1977 och 1991. Demokratiseringen tog ytterligare ett steg med 1997 års stadsdelsnämndsreform. Under perioden växte också olika kommunala förvaltningar och bolag fram.